Länge sen jag skrev sist. För de nyfikna kan ja ju säga att jag ännu håller mig till det träningsprogram jag skrev om i förra inlägget.
Vad har jag gjort då sen sist? Jo, jag har inlett och avslutat min karriär som "mamma" till en 1-åring, 3-åring och 5-åring. Har tillbringat 8,5 h i deras sällskap nu i 6 dagar, utan någon annan vuxen som har hållit koll på mig. Det har varit jobbigt men samtidigt myyyycket lärorikt och roligt. Har lärt mig många nya saker om mig själv och om barnskötsel överlag och även ökat på mitt finska ordförråd. Då jag anlände första morgonen visste jag knappt hur man byter en blöja, men nu vet jag! Harjoitus tekee mestarin. :) Den yngste berättade också åt mig att jag har typ finaste öron av alla. Har även konstaterat att jag är mycket mer lik min far än vad jag tidigare trott.
Idag var dock sista dagen med mina små änglar och i morgon börjar i stället jobbet på Wikro. Ska bi riktigt roligt att återse det gamla gänget och se hur alla de förändringar som företaget har gjort sen i fjol påverkar mitt jobb. :)
tisdag 31 maj 2011
onsdag 18 maj 2011
Träningsprogram
Japp gott folk. Nånting historiskt har hänt igen, jag har skrivit mitt första träningsprogram åt mig själv!!
Varför? kan man ju undra, jag som ser så otroligt fantastisk ut från förr!
Nånej nånej, nu bärd e åv liti igen. Visst finns det alltid saker som kunde förbättras. Tyvärr kan man ju int träna sig till några kupor större bröst och hår som inte ser ut som ett fågelbo. Men man kan träna sig till fastare lår! :) Vad jag har förstått så tränar man inte bara av den orsaken att man vill se bättre ut, utan det finns även andra orsaker som t.ex. ett ökat välmående, bättre kondition, ökad styrka... Orsakerna till att jag plitade ner mitt träningsprogram är trefaldiga: 1) fastare lår. 2) Ökat välmående (då tänker jag främst på min ansträngningsastma som jag vill få bättre kontroll över.) 3) Kondition (jag skriver inte bättre kondition, för om den ska kunna bli bättre så måste man ju ha en till att börja med.)
Eftersom det var tisdag igår så sneglade jag ner på mitt träningsprogram och fäste blicken vid just tisdag. Där stod det: LÄNK. USCH och FY tänkte jag då.. Inte för att joggande och springande är så fruktansvärt tungt och jobbigt, och mina lungor känns som om de sko kollapsa efter 5 minuter (vilket det nog är och vilket de nog gör), utan mina USCH och FY tankar berodde på att jag tycker att joggning är så väldans TRÅÅÅÅÅÅKIIIIIIIIGT!!!!!!!!!!!!!!! Att springa för sig själv längs en vägkant eller på en cykelbana. uff och gäsp.
Sen var de ju det där med konditionen också, den som inte finns. Man skulle ju vilja ha en grundkondition* som är någorlunda acceptabel. Då jag var liten var jag ett väldigt aktivt barn, sprang runt och lekte mest hela tiden. Väldigt lite tv-tittande och datorspelande, men MYCKET spring i skogen och på klippor.
(*FÖRKLARING: Grundkondition: "Om du har en för din ålder normal vilopuls, normalt blodtryck, normala blodfetter, inte flåsar ihjäl dig när du går upp för trappor osv, då har du förmodligen en helt ok grundkondition. Du orkar springa till bussen om du är lite sen på morgonen; du lider inte av ständig trötthet eller värk i kroppen som orsakas av stelhet och otränade muskler, osv..".)
Sen då man kom började på 7:an var det skolk från gymppa som var det hetaste och senaste. Skolk från skolgymnastiken var ungefär lika som "den lilla svarta" i Hollywood, och sen dess har en brant nedåtgående spiral tagit fart.
Hur som helst..... LÄNK stod på schemat. Just innan jag skulle bege mig iväg kom min kära sambo hem och berättade att det finns en vandringsled några hundra meter in i skogen bakom vårt hus. JAAAAAAAAA tänkte jag, springa i skogen som då man var liten! Hoppa över rötter och stenar, jaga skogsharar och springa in i myrstackar. UNDERBART. Det blev precis som jag hade tänkt mig. Jag sprang på min vän skogsharen som tidigare på dan hade varit och hälsat på mig utanför huset, jag hörde hackspettar och såg måånga myrstackar. Skogen var helt fantastiskt vacker och bäst av allt: Jag sprang inte vilse. :) Nästa gång det står länk på schemat så blir det absolut en tur i skogen igen och förhoppningsvis så behöver inte befolkningen i Larsmo ställa upp i någon skallgångskedja.
Varför? kan man ju undra, jag som ser så otroligt fantastisk ut från förr!
Nånej nånej, nu bärd e åv liti igen. Visst finns det alltid saker som kunde förbättras. Tyvärr kan man ju int träna sig till några kupor större bröst och hår som inte ser ut som ett fågelbo. Men man kan träna sig till fastare lår! :) Vad jag har förstått så tränar man inte bara av den orsaken att man vill se bättre ut, utan det finns även andra orsaker som t.ex. ett ökat välmående, bättre kondition, ökad styrka... Orsakerna till att jag plitade ner mitt träningsprogram är trefaldiga: 1) fastare lår. 2) Ökat välmående (då tänker jag främst på min ansträngningsastma som jag vill få bättre kontroll över.) 3) Kondition (jag skriver inte bättre kondition, för om den ska kunna bli bättre så måste man ju ha en till att börja med.)
Eftersom det var tisdag igår så sneglade jag ner på mitt träningsprogram och fäste blicken vid just tisdag. Där stod det: LÄNK. USCH och FY tänkte jag då.. Inte för att joggande och springande är så fruktansvärt tungt och jobbigt, och mina lungor känns som om de sko kollapsa efter 5 minuter (vilket det nog är och vilket de nog gör), utan mina USCH och FY tankar berodde på att jag tycker att joggning är så väldans TRÅÅÅÅÅÅKIIIIIIIIGT!!!!!!!!!!!!!!! Att springa för sig själv längs en vägkant eller på en cykelbana. uff och gäsp.
Sen var de ju det där med konditionen också, den som inte finns. Man skulle ju vilja ha en grundkondition* som är någorlunda acceptabel. Då jag var liten var jag ett väldigt aktivt barn, sprang runt och lekte mest hela tiden. Väldigt lite tv-tittande och datorspelande, men MYCKET spring i skogen och på klippor.
(*FÖRKLARING: Grundkondition: "Om du har en för din ålder normal vilopuls, normalt blodtryck, normala blodfetter, inte flåsar ihjäl dig när du går upp för trappor osv, då har du förmodligen en helt ok grundkondition. Du orkar springa till bussen om du är lite sen på morgonen; du lider inte av ständig trötthet eller värk i kroppen som orsakas av stelhet och otränade muskler, osv..".)
Sen då man kom började på 7:an var det skolk från gymppa som var det hetaste och senaste. Skolk från skolgymnastiken var ungefär lika som "den lilla svarta" i Hollywood, och sen dess har en brant nedåtgående spiral tagit fart.
Hur som helst..... LÄNK stod på schemat. Just innan jag skulle bege mig iväg kom min kära sambo hem och berättade att det finns en vandringsled några hundra meter in i skogen bakom vårt hus. JAAAAAAAAA tänkte jag, springa i skogen som då man var liten! Hoppa över rötter och stenar, jaga skogsharar och springa in i myrstackar. UNDERBART. Det blev precis som jag hade tänkt mig. Jag sprang på min vän skogsharen som tidigare på dan hade varit och hälsat på mig utanför huset, jag hörde hackspettar och såg måånga myrstackar. Skogen var helt fantastiskt vacker och bäst av allt: Jag sprang inte vilse. :) Nästa gång det står länk på schemat så blir det absolut en tur i skogen igen och förhoppningsvis så behöver inte befolkningen i Larsmo ställa upp i någon skallgångskedja.
tisdag 17 maj 2011
KRIIIG. Nu ni myrjävlar!
Vårt gamla hus med mycket gles ytterdörr och massor med sprickor i stenfoten har blivit invaderat av små ettriga myror. Det har varit under kontroll hittills i vår, men nu efter gårdagens ordentliga regnväder är det som om alla myror på en 5 kilometers radie har hittat in i vår hall!!
Jag hatar små kryp som kommer in å försöker bo i vårt hem, kan int di hållas i sina egna stackar?? Nu har jag i allafall googlat myrbekämpning och kommer att förklara KRIIIIG. Kommer att använda mig av kanel, persilja, myrhus, socker i trädgården för att locka ut dem, kokandevatten mm.och ALLT på en gång, för så här kan int ja ha det! Det kryper i varenda kroppsdel på mig nu.
Ställning just nu: 1-0 till myrorna. (men det kommer det att bli ändring på inom kort!!)
NÅGRA TIMMAR SENARE:
Muhahahaha! Nu ligger det några glupska döda myror i min hall. Har serverat dem små skålar med fun light blandsaft. Tydligen älskar de smaken men klarar inte av sötningsmedlet. Frosseri är ju en av de sju dödssynderna... :D
Sen har jag marinerat in hela stenfoten med fun light, stoppat in lite persilja kvistar och kanel här och kvar, hällt kokande persiljavatten över dem och placerat ut några myrbeten. Tydligen ska dom gå in i dessa giftiga beten, men de dör inte genast utan tar med sig giftet hem till sina bon.
Ställning just nu åtminstone 20-1 till mig!
Jag hatar små kryp som kommer in å försöker bo i vårt hem, kan int di hållas i sina egna stackar?? Nu har jag i allafall googlat myrbekämpning och kommer att förklara KRIIIIG. Kommer att använda mig av kanel, persilja, myrhus, socker i trädgården för att locka ut dem, kokandevatten mm.och ALLT på en gång, för så här kan int ja ha det! Det kryper i varenda kroppsdel på mig nu.
Ställning just nu: 1-0 till myrorna. (men det kommer det att bli ändring på inom kort!!)
NÅGRA TIMMAR SENARE:
Muhahahaha! Nu ligger det några glupska döda myror i min hall. Har serverat dem små skålar med fun light blandsaft. Tydligen älskar de smaken men klarar inte av sötningsmedlet. Frosseri är ju en av de sju dödssynderna... :D
Sen har jag marinerat in hela stenfoten med fun light, stoppat in lite persilja kvistar och kanel här och kvar, hällt kokande persiljavatten över dem och placerat ut några myrbeten. Tydligen ska dom gå in i dessa giftiga beten, men de dör inte genast utan tar med sig giftet hem till sina bon.
Ställning just nu åtminstone 20-1 till mig!
måndag 16 maj 2011
JAAAAAAAAAAA!!!!
E ganska mållös just nu. Eller mållös å mållös. SEX FUCKING MÅÅÅÅÅÅÅÅL!!! He e najs.
http://www.youtube.com/watch?v=FHx0Ihsb2sQ
http://www.youtube.com/watch?v=FHx0Ihsb2sQ
söndag 15 maj 2011
Nära och kära
Tänkte dra en liten presentation av några nära vänner. Helt utan deras vetskap, förhoppningsvis blir de inte förbannade. :)
Sara: En nykläckt ingenjör. Hon och jag hittade varandra i högstadiet. Vi tänker väldigt lika hon och jag, har samma världssyn och människosyn och brinner för många gemensamma saker fastän våra tyngdpunkter befinner sig på lite olika ställen. Det bär ofta av då vi umgås, vi har lika sjuk humor båda två som världen mår bäst av att inte höra. Ändå blir det så att vi delar med oss av våra sjuka skämt och mentalabilder lite väl ofta.. :) Hur som helst så har vi det alltid super roligt tillsammans. :)
Skrattfest vi netti. :)
Lotta: My partner in crime. Vi började umgås i gymnasiet och nu går vi båda till speciallärare. Att vi har valt samma yrke tyder ju på att vi har många gemensamma egenskaper, men vi kommer antagligen att inrikta oss ganska olika, specialpedagogiken är ju väldigt bred. Vi har haft många roliga stunder tillsammans och har även bott ihop ett år. Lotta är en väldigt speciell person med unika egenskaper. :)
Lotta klotta.. :)
Fulfest på gång
Karkku: Min älskade styvsyster. Två systrar som tycker så otroligt mycket om varandra men är olika som dag och natt. Vi har hängt ihop sedan början av lågstadiet och bott under samma tak i flera år. Som yngre grälade vi konstant men nu kompletterar vi varandra ganska bra och har otroligt roligt tillsammans. Karkku är också mamma till underbara Liam som är ett av mina fadderbarn.
Jag å Karkku dansar i Saras mycket vackra pool :)
Jag å Liam på brorsans bröllop.
Herr Lindgren: min söta pojkvän. Han och jag har varit ett par nu i över 2,5 år och har känt varandra ungefär ett år längre än det. Vi har fått vara med om oerhört mycket fastän vi inte varit tillsammans så länge, vilket innebär att vi känner varandra väldigt bra och har sett varandras bra och dåliga sidor. Det är väldigt skönt att jag kan vara mig själv med honom, jag kan bete mig hur som helst och ändå veta att han älskar mig. Vi är båda ganska flexibla och spontana människor som är oerhört dåliga på att planera. Vi växla båda mellan att vara optimister, realistiska och pessimister. Så länge vi är på samma nivå fungerar det oerhört bra. :) Herr Lindgren är också en mycket envis man.
Finns så klart fler människor i mitt liv men jag tror jag lämnar det så här för tillfället. :)
Sara: En nykläckt ingenjör. Hon och jag hittade varandra i högstadiet. Vi tänker väldigt lika hon och jag, har samma världssyn och människosyn och brinner för många gemensamma saker fastän våra tyngdpunkter befinner sig på lite olika ställen. Det bär ofta av då vi umgås, vi har lika sjuk humor båda två som världen mår bäst av att inte höra. Ändå blir det så att vi delar med oss av våra sjuka skämt och mentalabilder lite väl ofta.. :) Hur som helst så har vi det alltid super roligt tillsammans. :)
Skrattfest vi netti. :)
Lotta: My partner in crime. Vi började umgås i gymnasiet och nu går vi båda till speciallärare. Att vi har valt samma yrke tyder ju på att vi har många gemensamma egenskaper, men vi kommer antagligen att inrikta oss ganska olika, specialpedagogiken är ju väldigt bred. Vi har haft många roliga stunder tillsammans och har även bott ihop ett år. Lotta är en väldigt speciell person med unika egenskaper. :)
Lotta klotta.. :)
Fulfest på gång
Karkku: Min älskade styvsyster. Två systrar som tycker så otroligt mycket om varandra men är olika som dag och natt. Vi har hängt ihop sedan början av lågstadiet och bott under samma tak i flera år. Som yngre grälade vi konstant men nu kompletterar vi varandra ganska bra och har otroligt roligt tillsammans. Karkku är också mamma till underbara Liam som är ett av mina fadderbarn.
Jag å Karkku dansar i Saras mycket vackra pool :)
Jag å Liam på brorsans bröllop.
Herr Lindgren: min söta pojkvän. Han och jag har varit ett par nu i över 2,5 år och har känt varandra ungefär ett år längre än det. Vi har fått vara med om oerhört mycket fastän vi inte varit tillsammans så länge, vilket innebär att vi känner varandra väldigt bra och har sett varandras bra och dåliga sidor. Det är väldigt skönt att jag kan vara mig själv med honom, jag kan bete mig hur som helst och ändå veta att han älskar mig. Vi är båda ganska flexibla och spontana människor som är oerhört dåliga på att planera. Vi växla båda mellan att vara optimister, realistiska och pessimister. Så länge vi är på samma nivå fungerar det oerhört bra. :) Herr Lindgren är också en mycket envis man.
Finns så klart fler människor i mitt liv men jag tror jag lämnar det så här för tillfället. :)
Hamburgarväktare
Kom att tänka på de nya reglerna vid McDonalds i Jakobstad då jag läste mitt förra inlägg. Nyheten kom ut i fredags och många av mina elever ville diskutera det. Precis som jag så förstod de varför McDonalds måste göra så här men de tycker att det är synd att det går ut över de som inte gjort något.
Det måste vara hemskt att få höra skit var eviga dag och se hur inredningen förstörs. Jag förstår inte hur det kan bli så här. Jag förstår att ungdomarna hänger där, det finns ju inte så stort utbud för dem. Det jag inte förstår är hur de kan vara så respektlösa. Vad får man ut av att vara stor i käften åt personalen?
Det måste vara hemskt att få höra skit var eviga dag och se hur inredningen förstörs. Jag förstår inte hur det kan bli så här. Jag förstår att ungdomarna hänger där, det finns ju inte så stort utbud för dem. Det jag inte förstår är hur de kan vara så respektlösa. Vad får man ut av att vara stor i käften åt personalen?
Mångfacetterad
Med inläggets rubrik syftar jag på min blivande yrkesroll.. I fredags avslutade jag den hittills absolut bästa praktiken. Jag fick tillbringa 3 veckor på min gamla högstadieskola. Hittills under studierna har vi haft våra flesta praktikperioder vid Övis och på den sk lågstadiesidan (F-6). Jag har alltid haft en känsla av att jag vill jobba med äldre barn och ungdomar, och i och med den här praktiken fick jag det bekräftat. Många frågar sig varför man vill jobba med finniga, uppkäftiga, hormonstinna tonåringar, och jag måste medge att jag faktiskt har ganska svårt att förklara det.. Men de är så underbara på sitt eget vis. De har attityd, humor och man kan ställa lite högre krav på dem och ha diskussioner på helt andra sätt än med yngre barn. Som vuxen måste man också kämpa för att få respekt och få en bra kontakt med dem, de kommer inte genast springande med kramar och ser en som en förebild. De är ju också inne i en så speciell livsperiod, föräldrar och andra vuxna har mycket mindre att säga till om och kompisar blir de stora påverkarna. De kan lätt hamna in på fel spår.
Under min tid där fick jag en helt ny respekt för högstadielärarna och speciellt speciallärarana. Jag blev medveten om att själva undervisningen på lektionerna är en mycket liten del av hela yrket. Planering, ip-skrivande, testning, elevvårdsmöten, handledning, utvecklande av livskompetens, (allvarliga) diskussioner med elever, föräldrar samt andra lärare och intygsskrivande mm. är några av de saker om hör till deras vardag. Jag fick vara med om allt förutom IP-skrivandet som oftast sker i början av läsåret. Som speciallärare åt elever i denna ålder blir man en blandning mellan lärare, terapeut, livscoach, bollplank, slagpåse och fostrare.
Jag lade ner en hel del tid på planerandet av mina lektioner. 11-13 timmars arbetsdagar utan lön. Man har kanske 3 ämnen på samma gång med elever som har olika typer av svårigheter. Ibland ska kanske en skriva prov så då måste man se till att de andra i gruppen får uppgifter som de kan göra någorlunda självständigt och framför allt tyst. Sen har man kanske planerat in muntliga övningar eller pararbeten och så skolkar två och en är sjuk, då är det bara att skrota hela planeringen och snabbt som attan dre fram alternativ ur rockärmen. Vad funkar för den här eleven? Vad funkar för den här gruppen? Var hittar jag material till det här?
Pratade med lärare som jobbat 20 år och fortfarande går nästan hela kvällen till att planera morgondagens lektioner. Det är ju så klart olika på, en ämneslärare som undervisat samma ämne i 30 år klarar sig säkert bra på 20 minuter med en lärare som jobbar med blandade grupper, har många olika ämnen och barn med olika typer av svårigheter får nog sätta ner en hel del tid på planeringen.
Ofta har jag lektionens upplägg klar för mig genast, men själva förverkligandet tar tid. Skriva ner frågor, uppgifter, hitta bilder mm tar längre tid än man tror. Som tur är så har min vän, som blir ingenjör nu i slutet av maj, lovat att uppfinna en printer som man kan koppla direkt till huvudet. Då kommer allt att gå betydligt mycket snabbare! :)
Under min tid där fick jag en helt ny respekt för högstadielärarna och speciellt speciallärarana. Jag blev medveten om att själva undervisningen på lektionerna är en mycket liten del av hela yrket. Planering, ip-skrivande, testning, elevvårdsmöten, handledning, utvecklande av livskompetens, (allvarliga) diskussioner med elever, föräldrar samt andra lärare och intygsskrivande mm. är några av de saker om hör till deras vardag. Jag fick vara med om allt förutom IP-skrivandet som oftast sker i början av läsåret. Som speciallärare åt elever i denna ålder blir man en blandning mellan lärare, terapeut, livscoach, bollplank, slagpåse och fostrare.
Jag lade ner en hel del tid på planerandet av mina lektioner. 11-13 timmars arbetsdagar utan lön. Man har kanske 3 ämnen på samma gång med elever som har olika typer av svårigheter. Ibland ska kanske en skriva prov så då måste man se till att de andra i gruppen får uppgifter som de kan göra någorlunda självständigt och framför allt tyst. Sen har man kanske planerat in muntliga övningar eller pararbeten och så skolkar två och en är sjuk, då är det bara att skrota hela planeringen och snabbt som attan dre fram alternativ ur rockärmen. Vad funkar för den här eleven? Vad funkar för den här gruppen? Var hittar jag material till det här?
Pratade med lärare som jobbat 20 år och fortfarande går nästan hela kvällen till att planera morgondagens lektioner. Det är ju så klart olika på, en ämneslärare som undervisat samma ämne i 30 år klarar sig säkert bra på 20 minuter med en lärare som jobbar med blandade grupper, har många olika ämnen och barn med olika typer av svårigheter får nog sätta ner en hel del tid på planeringen.
Ofta har jag lektionens upplägg klar för mig genast, men själva förverkligandet tar tid. Skriva ner frågor, uppgifter, hitta bilder mm tar längre tid än man tror. Som tur är så har min vän, som blir ingenjör nu i slutet av maj, lovat att uppfinna en printer som man kan koppla direkt till huvudet. Då kommer allt att gå betydligt mycket snabbare! :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)